Trålaren Monika II´s drömresa 24/4 1999 - 9/12 1999

Dragsö, Karlskrona till Monastir, Tunisien

 

 

Trålaren Monika II var färdigbyggd 1977, ketchriggad med förhöjda master, sittbrunn inredd

som en segelbåts. 1995 började vi att renovera henne, ny maskin Vetus 4 cylindrig diesel på ca 60hp, nytt pentry, nytt hygienutrymme, badplattform med plats för dinge, ankarspel, nya segel,

nytt peke, nya instrument, självlänsande sittbrunn, nytt större roder samt ökade på kölen med 20 cm.

Efter det att vi kom till Monastir i Tunisien kom vi underfund att båten kanske var ´lite liten för oss varför vi där köpte ny båt av ett Newzelänskt par. Monika II seglade vi efter det hem igen till Sverige.

 

   

 

Hon ligger nu i Karlskrona och mår i dag väldigt bra. Båten heter nu AMANDA.

 

 

Om Ni har frågor om båt/resa/Medelhavet får Ni gärna kontakta oss, vi seglar fortfarande där nere.

Kontakta oss på: kf46@yahoo.com Vi håller gärna föredrag och visar bilder från våra seglingar.

För Er som är intresserade kommer här ett sammandrag av loggböckerna:

 

 

LOGGBOK 1. 990424 - 990503 Dragsö - Behlendorf-slussen

Det är lördag den 24/4 1999 och vi är äntligen på väg. Resan till Travemunde gick mycket lugnt via Hanö, Simrishamn, Ystad, Trelleborg, Klintholm på Mön, Gedser och Burg på Fehrman. Den totala distansen Dragsö till Travemunde blev 233 nm. Hälften segling och hälften för motor. Enda problemet på denna delen av resan, var första dagens insegling till Hanö hamn pga. dimma, sikt 10 meter (GPS-en är kanonbra)

I Travemunde låg vi för natten i Baltic Marina med mycket bra service, dock skulle de ha 100 DM för att masta av, varför vi gick över till hamnen Passat, där valmöjligheten fanns att göra det själv och då till ett pris av 10 Dm.

Därefter fortsatte vi, söndagen den 2/5, till Hansahamnen i Lubeck. Dagen därpå blev det rundvandring i staden. På eftermiddagen gick vi vidare på Elbe-Lubeck kanalen och provade på det första slussandet. Efter fjärde slussen blev det övernattning vid Behlendorf-slussen, ca 2 mil söder om Lubeck.

 

LOGGBOK 2 990504 - 990516 Behlendorf-slussen - Maastricht

Vi fortsatte på Elbe-Lubeck kanalen till en liten stad, Lauenburg, som var väl värd ett besök. “Der alter Stadt” med många fina gamla hus från 1500-talet och fram.

Därefter gick färden vidare på Elbe-Seiten kanalen där vi bland annat lyftes 39 meter upp i det stora lyftverket Heberwerk. Fantastiskt! Vi slussade även 23 meter upp i Uelzen. En sluss med fasta pollare.

Så småningom kom vi ut på Mitteland kanalen. Det var bara en sluss på en ganska lång sträcka. I utkanten av Hannover övernattar vi i en liten “Yachthafen”. Vilken fantastisk hamnkapten det var där. När han såg att vi var svenskar, gick han direkt ut och tog ner finska flaggan för att få plats med den svenska. Fortsatt färd på Mitteland-kanalen ända till Dortmund-ems-kanalen. Där har vi sett fram emot ett besök i staden Munster, men det har regnat så väldigt och har gjort så hela dagen, så vi avstår. Från Dortmund-Ems-kanalen viker vi av på Wesel-Datteln-kanalen och därifrån kommer vi ut på Rhen som vi följer norrut ca 9 mil. Vilken skillnad att gå på den stora floden Rhen med sina starka strömmar från syd och stark vind från norr, jämfört med de små lugna kanalerna.

Vi är nu i Holland och på Maas-Waal-kanalen som snart övergår till Maas. Därefter fortsätter vi på Latteral-kanalen för att komma till Roemond, där vi övernattar i en väldigt stor “Yachthafen”. Vi fortsätter på Juliana-kanalen fram till Maastricht, där vi nu befinner oss. Vi kommer att ligga här i två dagar, för att hinna med att utforska staden litet.

Ett litet tips till er som tänker gå på kanalerna i Tyskland. Lär er alla märken ordentligt! Vi blev stoppade av en polisbåt med fyra poliser ombord, som undrade om vi visste vad märket vi just gått förbi betydde

Åke kom med någon förklaring på ganska dålig tyska och vi slapp betala 30 DM som det var i böter om man inte gav signal just där.

I övrigt mår vi mycket bra och allt fungerar som det ska. Denna perioden har det varit lite sämre väder, men enligt meteorologerna ska det bli bättre. Oj oj !!! När jag tittar på termometern är det visst 24,2 grader.

 

LOGGBOK 3 990517 - 990612 Maastricht - Paris

Under denna perioden har vi varit i Holland och Belgien och är nu i Frankrike. På följande platser har vi haft natthamnar. Huy, Namur, Charleroi, Jeumont, Pont sur Sambre, Landrecies, Mont D’origny, Janville, Creil, L’isle Adam, Port Cergy, Rueil, vid kajen nedanför Eiffeltornet och slutligen Port Arsenal, där vi nu kommer att ligga några dagar för att uppleva Paris. Mellan Maastericht och Paris är det ca 50 mil och vi har gått igenom 96 slussar. Rent tekniskt har båt och utrustning fungerat bra.

Efter att ha lämnat Tyskland bakom sig med dess stora, raka tråkiga kanaler med höga vallar utmed sidorna, vilket gör att utsikten är lika med noll, kändes det underbart att komma till de Holländska kanalerna. Här är utsikt och natur mycket mjukare och mer varierande och framför allt har man hela tiden mycket att titta på. Människorna verkar vara väldigt gästvänliga. Däremot var Belgien en stor besvikelse. Kanaler och slussar fungerade väl bra, men städer, samhällen, ja överallt var det smutsigt, skräpigt, grått och trist. Där var många övergivna, sönderslagna fabriksbyggnader och bostadshus. Till och med i en så stor stad som Liege. Belgien passerade vi därför snabbt.

Oj vad skönt det var att komma in i Frankrike. Trots att antalet slussar ökade drastiskt, gick allting ändå som en dans. Vi har fått prova på fyra olika sorters slussar: 1. De som är helt mekaniserade och styrs av slussvakten själv. 2. De som är handmanövrerade och där man alltså får hjälpa slussvakten med att veva. 3 och 4. Två olika sorters datasystem där man med en dosa själv styrde slussarna. Så nu tror vi att vi har slussat på alla tänkbara sätt.

Nu märks det även att vi börjar komma lite söder ut både vad gäller naturen och djurlivet. Exempelvis har vi vid två tillfällen sett sköldpaddor sola sig på grenar i kanalen och på några ställen har storkar rikt frekventerat kanalkanterna.

Att börja närma sig Paris kändes väldigt spännande. Mycket tidigare började det dyka upp huspråmar/båtar längs med kanalerna, mil efter mil. Samtidigt tyckte man, att man inte kom närmre på grund av att Seines slingrande väg in i Paris. Eifeltornet var en fantastisk syn att se när det dök upp bakom en krök. Tur hade vi också då vi kunde lägga till för natten ett par hundra meter uppströms från tornet. När vi hade lagt oss låg vi och tittade rakt ut på ett upplyst Eifeltorn. Det var en enorm känsla som väl inte många upplevt.

Med detta avslutar vi vår tredje loggbok och förmodligen är vi nere i Medelhavet nästa gång vi hörs. Men däremellan skall vi naturligtvis passera alla vindistrikten.

 

LOGGBOK 4 990613 - 990715 Paris - Poret saint Louis du Rhone

Nu är det ett tag sedan vi hördes av, men det beror på att vi ville vänta med denna loggboken till vi var nere i Medelhavet. Tyvärr mötte oss inga delfiner men ett gnistrande blå-grönt hav finns här.

Från Paris gick vi söderut på Seine, därefter Canal du Loing, sedan Canal de Briare därefter följande kanaler, Canal lateral la Loire, Canal de Centre, floden Saone och slutligen floden Rhone. På följande orter har vi haft natthamnar. Port Arsenal (Paris), Vives Eua, Melun, Ecuelles, Cepoy, Chatillon-Coligny, Ouzuer-sur-Tressee, Chatillon-sur-Loire, La Chapelle Montlinard. Nevers, Motte ( en sluss söder om Decize), Molinet, Digoin, Genelard, montchanin, Chagny, C-halon - sur-Saone, Malon, Lyon, Les Roches de Condrieu, L Èperviere, Viviers, Avignon, Arles och slutligen Port saint Louis du Rhone.

Under denna perioden har vi gått 100 mil och slussat 174 gånger. Vi har mött strömmen framför allt i Rhone, i tre dagar hade vi både den och framför allt Mistralen som blåste i ca 15 sekundmeter med oss. Då var det faktiskt riktigt jobbigt att gå in i slussarna.

I Melun gick Morsevajern till fram och back på båten sönder. Efter mycket letande och frågande kom vi slutligen till en däcksfabrikant egentligen för att fråga om vägen till en båtaffär. Han kunde endast franska, jag endast engelska och Kerstin även lite franska, men att förklara en vajers funktion på franska visade sig inte vara lätt. Som tur var, var där en kompis till honom som hjälpligt kunde engelska. Så efter mycket ringande, pratande och gestikulerande befanns jag sittande i en servicebil med däcksfabrikanten vid ratten. Vi besökte först en fabrik som tillverkade liknande vajrar, men de kunde inte fixa en till oss. Så vi fortsatte ytterligare 6 mil och där löste det sig. Tillbaka till däcksfabrikantens firma där Kerstin väntade, ville vi betala för all hjälp vi fått, det tog trots allt 2-3 timmar och han körde nog 10-12 mil, men det örat ville han inte lyssna på. Ja detta äventyr slutade med att vi var där med blommor som tack. Tänk att det finns så snälla människor.

Ska vi titta på denna delen av resan så är det den helt klart den finaste. Allt från vinodlingarna som ligger på dalsluttningarna , till de gamla historiska städer, borgar och slott uppe på bergssluttningarna och en helt underbar natur. Som exempel på historia kan vi berätta om staden Viviers, som vi aldrig tidigare hört talas om. Denna stad är ursprungligen från 400 talet, den har varit huvudstad i regionen, Katedralen är från 1200 talet, stadsdelen uppe på höjden befästes efter sammanslagningen med Tyska riket år 1032, allt är i princip helt intakt och framför allt är det liv i denna gamla stad och det bor alltså folk i alla dessa gamla hus. Ni kan tro att kameran gick varm. Ska vi prata pärlor vi sett, så är detta verkligen en.

Enligt våra beräkningar har vi, när vi kom ner till Medelhavet, gått 2369 kilometer genom Europas kanaler och slussat 300 gånger.

Vi har nu mastat på, vilket också gick bra. Tyvärr har Mistralen återigen blåst upp och enligt Navtexen ska den blåsa några dagar till, så vi får försöka hejda vår vidare framfart på böljorna “in the Med”.

 

Loggbok 5 990716 - 990826 Port S. Louis - Mahon

Så var det dags för ytterligare en loggbok. När vi skriver den är kl 22.30 och temperaturen ca 28 grader C. Staden som heter Mahon ligger på Menorcas ostkust kom vi till i eftermiddags så vi har inte hunnit att se så mycket än. Men hör och häpna det ryktas att Lord Nelsson är i staden.

Länder som vi varit i är Frankrike och Spanien. På följande platser har vi haft natthamnar en eller flera nätter: Port S Loise, Sete, Gruissong, (dessa hamnar ligger i Frankrike på väg ner till Spanien), Puerto de la Selva, Palamos, Barcelona (olompiahamnen), dessa hamnar ligger på spaniens ostkust. Efter detta gick vi över till Mallorca där vi låg i San Telmo, Port Diandraitx, Cala de S Ponsa, Ilott de la Caletas, Palma Illarga, Porto pedro, Porto Colom, Porto Christo och Allcudia. Slutligen seglade till Menorca med Ciudadela, Cala Santandria och slutligen Mahon som natthamnar.

Den totala sträckan under denna perioden blir då 560 distans.

Båten har fungerat helt perfekt men tyvärr har vi inte seglat så mycket. Vart vi än har styrt färden, har vinden, om det nu varit någon, varit mitt i stäven.

På grund av den höga värmen får man se till att man har tillräckligt med skydd att tillgå. Så ni som som funderar på att göra oss sällskap, skaffa ett bra solkapell till er båt.

Det som frapperar oss mest härnere är det kristallblå vattnet, helt fantastiskt. En natt råkade vi ut för ett åskoväder som vi upplevde både fint och skrämmande. När vi dagen efter pratade med en svensk som seglar charter här sen 10 år tillbaka så har han inte varit med om ett sånt oväder tidigare. Vi klarade oss hyfsat men det fanns båtar som draggade och slog mot varandra.

Barcelona måste vi bara nämna. Vilken puls, vilka byggnader, en storstad som man längtar tillbaka till. Mallorca verkar vara invaderat av Tyskar. Vart vi vänder oss pratas det tyska. Uppe i Allcudia verkar det trots allt även finnas lite svenskar. I Palma träffade vi tre andra familjer från Sverige. De hade just seglat runt Menorca och Mallorca och skulle så småningom segla till sin vinterhamn i Torrevieja på spanska ostkusten. Menorca verkar vara mer genuint än Mallorca. Vi har dock fått erfara att priserna på Clubb Naticus i Frankrike och Spanien mer än tredubblas under juli och augusti. Mat däremot är något billigare än i Sverige. Till vår stora besvikelse har vi inte sett några delfiner än, men det kommer förhoppningsvis i nästa loggbok. Kerstin och jag mår mycket bra och trivs verkligen med livet. Nästa etapp blir till Sardinien en seglats på 200 nm. Men det får ni höra om i nästa loggbok.

 

LOGGBOK 6 1999-08-27 - 1999-09-27 Mahon - Villasimius

Så var det dags med lite information igen. Just nu ligger vi i gästhamnen i Villasimius som ligger på Sardinien sydostkust. Vi väntar på de rätta vindarna som skall föra oss över till Sicilien.

Denna perioden har vi alltså tillbringat i Italien, närmare bestämt på Sardinien. Här har natthamnarna varit: Alghero, Cala del Bollo, Stintino, Porto Torres, Castelsardo, La Rosso, Capo Testa, Palau, Maddalena, Cala Villamarina, Olbia, Cala Gonone, Porto Corallo och slutligen Villasimius.

Under denna tiden har vi hunnit lägga 491 nm bakom oss. I det är överfarten från Menorca till Sardinien på 198 nm inräknad.

Förutom en massa gammal sjö med stora dyningar under första natten, blev överfarten mellan Menorca och sardinien på ca 40 timmar mycket fin. Tyvärr blev det dock mest motorgång. Att anlända tidigt i gryningen och se siluetterna från stupräta klippväggar och mötas av dofterna från Sardiniens alla träd ( bland annat den berömda korkeken) var en fantastisk upplevelse. Ön är så underbar med varierande höga klippor och kilometervis långa, vita stränder och ett kristallklart turkost vatten, att man skulle vilja stanna här mycket längre, men tiden börjar närma sig att leta reda på en övervintringshamn. Enda nackdelen med Italien är att allting är väldigt dyrt. Både mat för självhushållet och äta ute är dyrt. Hamnavgifterna är också väldigt höga trots att det är lågsäsong, vilket innebär en lägre tariff. Och tyvärr är man ibland tvungen att ligga i hamn.

Vi hade sällskap med ett norskt par från Menorca som vi under ett par veckors seglat tillsammans med, men för en vecka sedan skildes våra vägar.

Bonifaciosundet mellan Corsica och Sardinien var en upplevelse, men den finaste tiden hade vi kring ögruppen “La Maddalena”. En underbar skärgård. För övrigt den första skärgård vi seglat i sedan vi kom till Medelhavet. Här fick vi dessutom äntligen se våra första delfiner. Inte simmade de och hoppade runt stäven på båten precis, men vi har i alla fall sett dem. Två gånger till och med.

En annorlunda och oväntad upplevelse fick vi när vi kom till Porto Torres. Vi skulle besöka dess gamla basilika, men tyvärr var där inte öppet. När vi såg oss omkring för att hitta uppgifter om ev. öppethållande, fick vi se affischer om internationell körsångfestival. Och kan man tänka sig, samma kväll skulle bland annat S:t Jacobs Kammarkör från Stockholm uppträda i Basilica di S. Gavino. Naturligtvis var vi tvungna att gå dit och lyssna. I pausen var vi även framme och pratade med dirigenten, Gary Graden. Vi fick dessutom lyssna till körsång från Tyskland och Ryssland. Det hela var en underbar musikalisk upplevelse.

För övrigt fungerar båten fortfarande bra. Kanske för all den omvårdnad den får. Och vi själva mår toppen ( för det mesta. Just i dag är Åke sängliggande med feber och någon halsinfektion). Vädret fortfarande varmt och skönt, 25 - 30 grader C i luften och ca 22- 23 i vattnet.

 

MINILOGG Villasimius - Cagliari

Här kommer en liten miniloggbok med lite information. Just nu ligger vi i Cagliari som ligger på södra delen av Sardinien. Här har vi legat inblåsta ca en vecka. Hamnen innan nästan en vecka, det innebär att hösten med instabilt väder har kommit. Att då förverkliga våra ursprungliga planer dvs. att hinna till Grekland detta året kommer att bli svårt. Därför har vi beslutat att gå till Monastir i Tunisien. Eftersom Europolitan ej har något romingavtal med Tunisien kommer vi att låna en dator på ett hotell eller internetcafe. Här kommer vi alltså att ligga till i varje fall mars år 2000. När vi kommer fram till Monastir kommer vi med mer information.

 

LOGGBOK 7 1999-09-28 - 1999-11-08 Cagliari - Monastir

Ja så har vi äntligen anlänt till vår “vinterhamn” Cap monastir I Tunisien. Efter en lång väntan i Cagliari på bra vindar och väder komm vi till slut i väg. Ja, vindarna uteblev visserligen, men vi fick en underbar överfart den 123 nm långa vägen till Bizerte. Det var en ljum, skön natt med spegelblankt hav och en hel flock delfiner simmade och hoppade kring stäven i flera minuter. Vi stod framme vid peket och de var så nära , att vi nästan kunde klappa dem. På håll såg vi också en val. Detta var helt fantastiskt.

Den här perioden har vi alltså tillbringat i Afrika, Närmare bestämt i Tunisien. Våra natthamnar har varit Bizerte, Ghar el Mehl, Sidi Daoud, Kelibia, Ben Kihiar, el Kantaoui och slutligen Monastir. Från Cagliari till Monastir blev det en sträcka på 291 nm.

Det var verkligen annorlunda att komma till Tunisien. Det kändes som om vi alltid var bevakade. Vi hann knappt lägga till i en hamn förrän ett par män från Coast Guard, Local Police och Tull stod på bryggan och ville se alla papper på båten plus våra pass. När vi dagen därpå skulle fortsätta, var vi tvugna att gå upp och meddela att vi tänkte gå.

I Bizerte, som var vår första kontakt med Tunisien och dess folk, stannade vi fyra dagar. Vi traskade upp i staden, som består av en nyare del och en mycket gammal del. Medan vi strosar runt kommer det fram en man till oss och frågar om vi har sett den riktigt gamla innerstaden. Det visar sig att han är guide och han tar oss runt i den franska, grekiska och tunisiska delen och vi får se och höra om sådant som vi aldrig skulle fått reda på om vi gått på egen hand.

Och nu har vi hunnit installera oss i Cap Monastir Marina. Här är båtar från många länder. Övervägande delen kommer från Tyskland och Frankrike, men här är även holländare, schweizare, österrikare, engelsmän, italienare, danskar, norrmän och svenskar.

Vädret har ända till i förrgår varit mycket varmt och soligt, men de två sista dagarna har det blåst mellan 8 och 11 beaufort, vilket innebär ca 17 till 30 m/sek.

I dag fick vi se en stor båt ligga och kämpa för ankare strax utanför hamninloppet. Den hade svensk flagg och det visade sig vara en charterbåt med svensk besättning och ett TV-filmteam från Holland fanns bland annat ombord. Totalt var det ungefär 35 personer ombord. Det är ett ståtligt skepp med tre master.

Lite om livet här i Monastir och hur det är att leva i Tunisien får ni läsa om i nästa loggbok.

 

LOGGBOK 8 99-11-09 - 99-12-09 Monastir

Tiden går fort. Vi har nu tillbringat två månader i Afrika ( Tunisien). Det låter inte klokt men är förvisso sant. Vi har nu börjat att vänja oss vid landets seder och bruk och trivs faktiskt riktigt bra.

Varje dag går vi till saluhallen och handlar för att få färsk mat. Där finns fisk, kött, frukt och grönsaker av alla slag. Övriga varor handlar man i en “Supermarket”. Där finns också vin och sprit, men spriten är väldigt dyr. Vin kan man få för 20 - 30 kronor flaskan. Pengarna de använder här är “Dinar” och “Millim”. Det går 1000 millim på en dinar och innan vi hade vant oss vid att räkna med tre decimaler gjorde vi ofta fel. Dessutom är det i första hand franska språket så gäller, vilket vi inte är så duktiga på, så det vill till att man tänker sig för, för att inte bli lurad.

Varje lördag är det stor marknad med allt från frukt och grönsaker, bönor, gryn och kryddor till tyger, kläder, souvenirer och nya och begagnade prylar. Och hela tiden gäller det att pruta, pruta och pruta. En matta för 120 dinarer var nere i 20 dinarer när vi gick där i från. En lika dan matta såg vi senare utanför en affär för 15 dinarer.

En dag i veckan försöker vi göra en liten utflykt. Vi har bland annat tagit tåget till Sousse, Tunisiens tredje stad och till Mahdia, en lite mindre stad. Vi promenerar omkring, går på museum och passar på att äta ute. annars lagar vi för det mesta vår mat på båten. Varje fredag turas vi om med att bjuda på middag, ett annat svenskt par, en norsk familj och vi. De två svenskarna Inga-Lill och Ewald, är jämngamla med oss och den norska familjen består av Trond 31 år, Ingrid 30 och lille Herman 16 mån.

Ewald spelar dragspel liksom Åke och Trond trakterar gitarr, så de har trevligt tillsammans två gånger per vecka då de spelar. Vi damer går på gympa tre dagar i veckan. Tidigare hade vi vattengympa varje dag , men nu när det är kallare, gympar vi på land. Annars är det fortfarande badbart med ca 18 grader i vattnet.

Just nu har Tunisierna fastemånad “Ramadan”, vilket innebär att de inte får äta, dricka, röka eller ha sex från klockan sex på morgonen till solens nergång. Lustigt nog finns det under denna månaden mycket mer och finare mat att välja på. Bananer går exempelvis inte att få tag på normalt, men säljs nu i mängder. Tunisierna själva ser ut att lida hela dagen, de är slöa, och sura, men framåt eftermiddagen blir de som yra höns. De irrar omkring i affärer och på gator och trafiken är rent livsfarlig.. De har bråttom hem för exakt vi solens nergång ljuder ett kanonskott över staden och då sitter alla vid matbordet och väntar på att kasta sig över matbordets läckerheter.

Jul och Nyår firas inte här. De har för övrigt en annan tideräkning och är nu på år 1420. Vår julafton kommer att bli ganska svensk, ty Inga-Lill och Ewald och Åke och jag kommer att fira jul ombord i Tronds och Ingrids och Hermans båt. Det blir julbord, julklappar, julmusik och julpynt. Vad mer kan man önska när man är så långt hemifrån och inte får träffa sina egna kära.

Nyårsafton kommer att bli något alldeles speciellt. Vi kommer nämligen att åka ner till södra delen av Tunisien som är “öken, bara öken” det vill säga till Sahara. I en ort som heter Douz kommer vi att hyra kameler för att göra en tur i öknen samt övernatta i ett beduintält.

Med det slutar vi för denna gången.

 

Besättningen på TRÅLAREN M/s MONIKA II

Åke Bohlin & Kerstin Falck

 


Till Startsidan