Trålarens Historia

AK-jollen med mahognyinredning.
Det första skrovet ställdes ut på Älvsjömässan som en sensationell nyhet år 1966.
Den första Trålaren utställd på Strandvägskajen våren 1967.

 

 

 

 

Anders Küsel arbetade på annonsbyrå på 1960-talet men hans hjärta brann för båtar och han bodde vid Strandpromenaden i Saltsjö-Dufnäs. Han hade konstruerat sin fina AK-jolle som plastades av Gösta Johansson och Lars-Göran Carlsson i JOCO Laminatproduktion. De gjorde också uppskjutningsramper åt S-Range, stora affischtavlor (som fortfarande finns kvar t.ex. runt frihamnen i Stockholm), scenografier i perspektiv åt TV-teatern och plastarbeten på båtar. Gösta seglade i Alma, en livräddningsbåt typ Colin Archer. Lars-Göran var 18 år och kommer ihåg den tiden som särskilt dynamisk och kreativ.

Anders storebror Nils, som när denna historia börjar närmade sig de sextio, ägde en fiskesnipa från norrlandskusten med tändkulemotor och kort mast. Hon bar namnet Jacqueline.

Det var en enastående båt. Hon gick mjukt och lätt i vattnet, var idealisk att bo i och precis lagom stor för en man i alla väder. Men hon läckte alldeles förskräckligt.

Anders ville hjälpa sin bror och kanske själv skaffa sig en motorseglare med samma utsökta linjer. Han föreslog Gösta ett samarbetsprojekt. Gösta och Lars-Göran slog till och långa arbetsdagar låg framför dem.

De rev ut allt löst ur snipan, vände den uppochner i ett garage nära Saltsjö Duvnäs, sandspacklade/sprutspacklade i förtvivlans mod, lackade 10 gånger och kunde så småningom göra en avgjutning. Formen byggdes sedan på med högre fribord. Nils son Jacob vittnar om detta: han var själv med och högg spackel i sin pappas plastarbyxor som stod för sig själva.
Två skrov fick överbyggnad i ek respektive mahogny vid ett litet båtbyggeri i Oskarshamn.

Två skrov fick överbyggnad i ek respektive mahogny vid ett litet båtbyggeri i Oskarshamn.

Anders och Gösta genomarbetade konstruktionen och ritade en överbyggnad i plast efter erfarenheter av de första båtarna. Trålaren kunde beställas med eller utan akterruff. Ruffens längd anpassades efter modell.
Däcket gjordes i sandwich och blev drygt 60 mm tjockt. Mantågsstöttorna stacks ner i ingjutna kopparrör – så att inte de som köpte halvfabrikat skulle borra hej vilt och sabotera den goda konstruktionen. Botten var flera centimeter tjock och friborden nära vattenlinjen ett par centimeter. Allt gjordes för hand med stor omsorg. En rostfri utvändig kölskena var integrerad i skrovet. All barlast låg invändigt: långskeppstrim kunde justeras minutiöst när överbyggnad, rigg etc. var vald och monterad.

Gösta tillverkade ett trettiotal trålarskrov i nya lokaler i Vallentuna och Anders sålde dem från Båtcentralen, med kontor i hans villa. Dessutom tillverkades ett tjugotal skrov till den mindre snipan Trålett och några av den öppna fiskesnipan Tråliten. Affärsidén byggde på halvfabrikat. Kunderna fick ställa frågor och kopiera mallar på kontoret. Entusiaster flockades.
När efterfrågan ökade ytterligare i mitten på 1970-talet hade Göstas företag inte tillräcklig kapacitet och produktionen gick vidare till Saxarplast. En ny form behövdes år 1974 och i det sammanhanget gjordes stävlinjen om. Orsaken var att Anders inte riktigt gillade den krumma, klassiska stäven från Norrlandskusten. Brädgången i för och akter integrerades i konstruktionen eftersom den var svår att böja för självbyggare; många brädgångar blev illa tillyxade och det var dålig PR för båten.

Anders slutade på sin annonsbyrå år 1975, sålde Båtcentralen till Kurt Åsman och flyttade till Spanien. Båtcentralen med Trålaren flyttades till Haninge. Men det är en annan historia.

Den första demobåten på kryss och slör.
Lars-Göran efter sjösättning av den första demobåten vid Anders brygga i Saltsjö Duvnäs.
Lars-Göran Carlsson i välförtjänt vila i den första Trålarens akterruff.
Upphovsmännen, Gösta Johansson och Anders Küsel, i Anders båt.
Trålett, en konstruktion som Anders väntade sig mycket av men som inte marknadsfördes kraftigt nog och inte togs upp av Nya Båtcentralen i Haninge. Även Tråliten försvann alltför tidigt från marknaden.
Text: Kristian Lagercrantz
Foto: Lars-Göran Carlsson, Gösta Johansson och Anders Küsel.
Sammanfattning.
Trålarens uppkomst gynnades av några särskilda fördelar: Hon fick sina linjer formade av verklighetens krav snarare än av teoretiska beräkningar. Hon hade en duglig och PR-kunnig entreprenör i Anders som insåg potentialen i storebrors snipa. Hon blev konstruerad av en tidig specialist på det lovande materialet glasfiberarmerad plast, som dessutom hade resurser att sätta urstarka Lars-Göran i praktiskt arbete. (Lars-Göran höll själv på att plasta katamaraner, typ Tornado fast mindre). Genom denna treenighet slapp man ödesdigra barnsjukdomar.
 

 

Till faktasidan